Jag vet exakt när Josefine Öqvist klev in i mitt allmänna fotbollsmedvetande. Jo, förstås, jag visste lite ytligt vem hon var redan innan, men natten den 5 oktober 2003 sprang hon rakt genom rutan och in i mitt fotbollshjärta. Det var då hon med bara fyra minuter kvar av matchen avgjorde semifinalen mot Kanada och tog Sverige till final i fotbolls-VM. Jag minns hur jag skrek av glädje och rusade runt i lägenheten. Josefine var 20 år, en valkyria med vitblont hår i flätor, blå ögon och ungdomlig fräschör. Såklart blev hon profilhungrande journalisters gunstling. Något som hon med tiden har fått både distans och skepsis till: – Jag sa nog ja till för mycket, så här med facit i hand och det har inneburit att jag med tiden har blivit lite skygg för pressen. Jag kanske var lite för snäll, det skrevs en del konstigheter och nu är jag på min vakt om telefonen ringer och jag inte känner igen numret.
Läs mer i Marta Fotbollsmagasin nr 5-2011